8 dagar har jag syndat.

8 dagar av skam.

Vid det här laget skulle det vara meningen att jag skulle vara färdig utbildad aerobic instruktör och köra mitt första pass imorgon. Så ser det inte ut i nu läget. Jag har kommit fram till att det kanske inte är något för mig trots allt.

Det blev lite fel. Jag kände inte att jag såg fram emot att få sätta igång utan det blev mer som ångest och belastning. Kände även att jag fick lite prestations ångest  som jag inte brukar få i vanliga fall och det hjälpte mig inte på vägen.

Sen la jag ner väldigt mycket tid på allt, inte bara till att träna koreografi osv utan sen när jag kom hem så var det allt jag kunde tänka på och kännde att det inte kändes bra. Jag skulle samtidigt vilja men inte om det ska kännas så här. Vem vet om några år kanske ?


Imorgon ska jag iaf gå på Stinas första pass och hoppas hon kör skiten ur mig!

Ses.